overkill

Hello Manchester

För att locka läsare till sin blogg har jag hört att man ska publicera sju inlägg per dag. Det tycker jag känns overkill. 

Snart är det dags för redovisning av uppgiften jag fick av TXA. 

18 låtar. Mina favoriter. Ett klockrent Oasis-album. 

Funderar på hur det ska presenteras. Det har talats om radioprogram. 

Men det kan lika gärna bli här. Eller varför inte en kombination?

Jag funderar vidare. Som jag alltid gör. 

 

gå emot strömmen

Hello Manchester
Häng med nu.
Innan var det Grace Kelly med Mika .
Nu är det I´m Yours med Jason Mraz.
Det finns fler, men de här två sticker ut lite från mängden.

Dom spelas på reklamradio om och om igen och alla kidsen älskar det.
Egentligen borde jag då till följd av det - med tanke på hur jag brukar vara - hata dom.

Men så är det inte den här gången.
Jag sväljer stoltheten:
I´m Yours är bra och Grace Kelly är bra.
Enkla och geniala på något sätt.

Tips till dig som tycker annorlunda:
Lyssna inte på reklamradio så tröttnar du inte.

lögnare

Hello Manchester
Den som har sagt att man kan bli nikotinfri ljuger.
Jag kan inte det. Inte ens efter ett halvår.

Jag vill.
Jag vill inte.
Jag vill.
Jag vill inte.

Förresten...
Snackade med överheten i dag.
Stridsyxan är borta. Och jag lever.

kändiskompis

Hello manchester







Obs! Namnet stämmer inte överens med verkligheten

respektera överheten

Hello Manchester

Hade min första konfrontation med chefstränaren idag. 

Han hade synpunkter på den första delen av artikelserien jag skriver. 

Jag förstår hans kritik. Men jag hävdar fortfarande att jag inte gjort fel och det sa jag till honom.

Men han inger respekt. 

Inget snack om saken. 

Fortsättning lär följa. 

Om jag överlever.

the look

Hello Manchester

Titta och njut. Han skiter i´t. 

Blicken vid 3:00 är extra viktig i sammanhanget. 

snacka om service

Hello Manchester

Fick datorn i dag vilket innebär att jag nu är stolt äppleägare. 

Allt gick fint. Otroligt snabb leverans och inget saknades. 

Fick till och med igång det mobila bredbandet efter en stund. Det trodde jag aldrig. 

Men när jag sen skulle börja skriva insåg jag att mellanslagstangenten fastnade med jämna mellanrum. Som om någon spillt julmust under den. Jag blev irriterad och försökte hamra igång den lite grann, men det fungerade inte. 

Så jag ringde apples kundservice där jag fick rådet att uppsöka en servicebutik.

Min reaktion var då - ytterst tillfällig dock - att jag aldrig borde lämnat PC. 

Tänk att behöva lämna in datorn efter bara en timme!

Men Mac är Mac av en anledning.  

Direkt efter att jag avslutat samtalet testade jag tangenten igen. 

Då funkade den.  

Snacka om snabb service. 

det ena leder till det andra

Hello Manchester
Häng med nu.

Söndag -
Vaknade 10.00
Började jobba 18.00
Somnade 01.00
Måndag -
Vaknade 10.30
Började jobba 14.15
Somnade 02.00
Tisdag -
Vaknade 11.30
Började jobba 14.15
Somnade 03.00
Onsdag -
Vaknade 14.12(!)
Skulle börjat jobba 14.15 (det blev 14.45)
Somnade 03.30
I dag -
Tvingade mig upp 08.00
Började jobba 08.30

NU - jättetrött

(tiderna är ungefärliga, men min känsla nu är helt klockrent beskriven)

när pc inte räcker till

Hello Manchester
Stunden är kommen. Inom blott två timmar ska jag beställa min Macbook.
Jag är redo att äntligen ta steget. Intellektuellt och emotionellt har jag gjort varit det länge, fast då har plånboken sagt ifrån.
Men nu - eller i alla fall snart - är det löningsdag. Och då gäller det att passa på att spendera grynen innan dom går åt. Fattar ni ekvationen?

när facebook inte räcker till

Hello Manchester.
Namnet är inte så genomtänkt som det låter. Men när facebookstatusen inte räcker till för att beskriva hur tankarna går då är det verkligen dags att skapa sig ett bollplank.

Jag önskar att jag hade en plan. En ganomtänkt plan som noga beskriver hur upplägget kommer vara. Men jag gissar att det här - precis som allt annat jag tar mig för - kommer genomsyras av spontanitet, motivation och skrivarglädje/skrivarsorg.

Bara de starkaste överlever.
Tävlingar är till för att vinnas.